Jag vet inte vad som är mest skrämmande, att få det här resultatet på en quiz, eller att känna att det faktiskt delvis stämmer.

Jag tror att jag måste se över mitt sätt att hantera kärleksrelationer...  

"You take your time and do not fall in love easily.You give 50% in a relationship, and expect 50% in return.You like to handle your problems directly and immediately. You are alright with not seeing him/her so often. you expect the person to change for you.You measure your desire to whomever you love by the amount of desire he shows you.You fall out of love easily."

Ordet "dubbelfitta" finns med i T9....

Undrar hur roligt programmerarna hade när de la in det.. .

Man är väl inte en sämre människa än att man kan ångra sig?

Precis efter att jag postat det förra inlägget gick jag in och läste min kära vän Håkans blogg.

Då insåg jag genast att det inte alls var de misslyckade Virserumsrånarna som utgjorde dagens artikel utan att det var den stackars (?) mannen som gick till en bordell och mötte sin fru bland de anställda som höjde ribban ytterligare ett snäpp.

Om du inte pallar gå in på Håkans blogg kan du ju alltid klicka dig vidare direkt till artikeln här.

Det är farligt i Hultsfreds kommun....

Eller kanske inte?

Undrar om de känner sig misslyckade...

Faller isär
Lalalalalalala
Jag föll isär igår
Jag är fortfarande trasig
men ingen ser ens sår om man bara går fort

Nu har det gått ett par dagar sen det kom ut att EMA Telstar och Luger planerar att göra en stor festival i Stockholm samma datum som Hultsfredsfestivalen.

Många har blivit upprörda.

Många har blivit glada.

Andra har kanske till och med blivit lite skadeglada.

Är det någonting man kan säga är det dock att denna nyhet väckt känslor på många håll.

Just nu har jag kommit in i någon slags period där jag tycker att det är oerhört befriande med folk som inte är så jäkla (ja, jag skrev jäkla, vilken skräll!) politiskt korrekta.

Därför är just nu detta blogginlägg min personliga favorit.

(Dessutom är alla sammanhang där Annika Norlin citeras bra!)

Men vill man ha en lite mer nyanserad bild så kan man ju läsa detta istället.

Vi har väl alla sett den klassiska intervjun med Clint Eastwood.

Ni vet den där han får frågan:

"But Mr Eastwood, why is it that people think you're so cool?"

Och Clintan bara tittar personen som intervjuar honom i ögonen utan att säga någonting, för handen mot bröstfickan där han har ett cigarettpaket, flickar till med fingret så att en cigarett flyger upp så att han kan fånga den perfekt, och helt utan ansträngning, i munnen och svarar

"Well, you tell me..."

Jag hade sett det.

Nisse hade sett det.

Stina hade sett det.

Och Ea hade sett det.

Så vi börjar leta på youtube.

Ett sånt klassiskt klipp MÅSTE ju bara finnas på allas vårt youtube.

Efter 20 minuters letande med olika ordkombinationer går vi över till google för att se om vi kan hitta nån som lagt ut en länk i en blogg eller dylikt.

Och då kommer den här tråden upp.

328 stycken inlägg av en massa olika personer som uppenbarligen ingen kan hitta klippet.

Kanske måste vi inse att detta bara är en myt.

Trots att jag själv har sett det.

Intressant också att jag ser det tydligt framför mig, och då har han en rutig skjorta på sig och sitter innomhus, i Stinas version har han en vit skjorta på sig och i Eas version sitter han utomhus... Hmmm...

Detta är större än månlandningen eller 11 september.

Jag vill ha en förklaring till konspirationen runt Clint Eastwoods legendariska intervju!

...och vi pratar om vart vi ska just i natt, men jag antar att vi menar hela livet...

Vi förstår nog alla varför de heter "Patience productions"! =)

Jag har firat nyår på många olika sätt.

Ofta har det varit extravaganta nyårsfester med 5 eller fler rätter och tal hela kvällen.

Jag älskar såna fester.

Det har kännts viktigt att fira nyår på det viset.

I år har jag omvärderat vad det är som är riktigt riktigt viktigt när man firar in det nya året.

Det är så viktigt för alla att själva nyårsfesten ska vara lyckad.

Att det ska vara något speciellt.

Något man kommer ihåg.

Men det viktiga för mig är tydligen vilka jag firar med.

Jag hade en halvmisslyckad nyårsafton festmässigt.

Vi var på 3 olika fester under kvällen.

(Bara det gör ju att det ringer varningsklockor)

Och den sista festen vi var på tillbringade jag med att prata med en kille som stank köttbullar.

Men det gjorde ingenting.

För Moa var också där.

Hon pratade också med köttbullskillen.

Hon bara satt där bredvid mig undertiden som det nya året gick in på sin andra, eller möjligtvis tredje, timme.

Det var då jag insåg att det viktigaste är att man spenderar denna symboliska tid med någon man verkligen älskar.

Då spelar det ingen roll om man hänger på östermalm.

Eller om folk luktar köttbullar.

Eller om man blir synad uppifrån och ner med ett "jaha" för att man inte har klätt sig i maskeradutstyrsel på en porrtemafest.

Man har det jävligt gött ändå.

De senaste åren har nya årets theme song varit självklar!

Marit.

Fina Marit.

Jag säger bara "this is the year it all will happen, this year is mine!"

"It's so weird
I was just about to leave here
To say OK, they finally got me.
I give in
Oh I knew there must be something
meant for me out there
I just didn't know where to begin

Oh baby I don't know how
High
I guess we'll be
Somewhere out of sight
This year I will do everything right
This year is mine"

"Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor."

Nytt år.

Vad är det då för speciellt med det?

Vad är det som skiljer den 1 januari så mycket från den 31 december? Eller den 14 november?

Inte mycket.

Förutom att man får en symbolisk nystart.

En chans att puscha sig själv till att faktiskt ändra de där sakerna man gått och funderat på.

Ett naturligt tillfälle att reflektera över hur ens liv ser ut och hur man verkligen skulle vilja ha det.

Så Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring, och låt oss få en anledning till rannsakan och förändring.

"Hemma" i Solna (hos Moas fina föräldrar) efter en trevlig kväll med ett par drinkar på Nada kan jag meddela att det även blev öl med främmande människor.

SJ:s trygga tågvagn invaderades av Årenyårsfirande resenärer som konverserade och bjöd på en, två, många öl...

Sånt tycker vi om!

...och när man åker tåg på en lördagkväll måste man ju dricka vin...

Tur att det sitter en kille jag känner mitt emot mig. Då kunde jag bjuda honom på ett glas.

Känns inte alls lika illa..

Det är klart att det nya året ska börja precis som det definitivt kommer att fortsätta, på resande fot!

Sitter på tåget på väg till Stockholm.

Där ska det nya året firas in tillsammans med min största kärlek i livet.

Tåg är något jag är mycket bekant med nu för tiden.

Jag hatar det.

Och älskar det!

Det är omständigt att resa såklart.

Men ganska trevligt.

Det är tröttande att resa.

Men man träffar mycket kul folk.

Man känner sig rotlös när man aldrig riktigt har något "hemma".

Men man känner sig välkommen i flera hem landet över.

Som vanligt finns det både för- och nackdelar med allt, även med att mer eller mindre alltid vara på resande fot.

Men det känns som att det kommer att bli ett bra år.

Ett helt nytt år.

Fyllt med nya utmaningar och möjligheter.

Come what may...