Läste en artikel på aftonbladet (denna fantastiska tidning - vilket ni kan välja att uppfatta som ironi eller som en sanning) idag om en bok som heter "Alla får ligga".

Jag hoppades nästan att den skulle handla om något annat än dejting.

Det gjorde den inte.

http://www.expressen.se/dejting/1.1759676/alla-som-laser-henriks-bok-far-ligga...

Sverige har aldrig haft så många singelhushåll som vi har idag, och samtidigt har vi aldrig varit så fixerade vid att "hitta den rätta".

Budskapen är tvetydiga.

Man är lyckad om man är självständig, gör karriär och bryr sig om självutveckling.

Man ska vara oberoende och klara sig helt på egen hand.

Men samtidigt som man gör allt det så ska man ha funnit lyckan i ett alldeles perfekt heteronormativt parförhållande.

För det är ju trots allt så alla vi människor vill leva.

Det vi strävar efter.

En parrelation.

En kärnfamilj.

Alla vill ha barn.

Alla vill vara bunden till en och samma person, och endast den personen, i resten av sina liv.

Eller?

Jag skulle kunna ha en lång utläggning här om hur jag inte är sån.

Hur jag inte vill ha barn.

Eller att jag inte är övertygad om att den monogama parrelationen är det enda rätta sättet att leva.

Men sanningen är att jag inte vet.

Att det är något jag funderar över ofta.

Och att jag är förvirrad.

Det jag däremot vet är att det inte är rätt för alla.

Och att vi borde göra större utrymme i vårt samhälle för andra val.

Att vara lyckad behöver inte betyda att man lever som alla andra.

Att man gjort de valen man förväntas göra.

Men dejta undertiden, det är så du blir lycklig.

Det är så du lyckas.

Passa dig bara för att vara osjälvständig för då blir du ointressant som individ.

Eller?

Jag har inte skrivit i denna bloggen på "ungefär hur länge som helst".

Just i detta fallet betyder "ungefär hur länge som helst" ca ett år.

"Ungefär hur länge som helst" är ett ganska relativt uttryck.

Jag har inte träffat min kära vän Josse på "ungefär hur länge som helst" betyder ca 2 veckor.

Jag har inte bytt linser på "ungefär hur länge som helst" betyder ca 8 månader.

Jag har inte dansat på en bardisk på "ungefär hur länge som helst" betyder ca 3 år.

Men i just det här fallet är alltså "ungefär hur länge som helst" knappt ett år.

För att blogga måste man ha inspiration.

Eller jag måste ha inspiration.

Igår fick jag det.

En ny bekantskap hittade bloggen.

Och jag började läsa.

Och kom ihåg.

Hur skönt det är att skriva ibland.

Även om ingen läser det.

Även om det bara är för mig.

Så jag ska ge det ett nytt försök.

Så får vi se om det är ett lyckat upplivningsförsök eller ett fåfängt hopp om att konstgjord andning ska funka trots att hjärtat slutat slå.

Tack för inspirationen.